I år var vi ute i naturen... en av oss har nämligen skaffat skogstorp precis söder om Hylte utanför Knisslinge. Riktigt fint litet ställe:)
Jag tog med Signe för jag hade en from förhoppning om att få komma med på spårtävling på Revinge för Lunds BK men se det gick inte. 1 reserv kom med och jag var nr 2. till 12 spår.
(Måste dock kommentera att det enbart var 12 spår och det på Revingehed där man skulle få plats med 112 spår... något slö TL som inte fick ihop planeringen bättre. Har ju kompisar i klubben som erbjudigt sig gå 2 spår, men nej det behövdes inte. Sån´t blir jag sur av! MEN jag har kommit med i Ystad nästa helg istället. Där var jag 3:e reserv men så ringer en glad TL och säger att de hittat mer mark... Sån´t gillar jag:))
Signe och jag vi hade med andra ord lite kvalitetstid. Och det uppskattade hon. Som hon njöt. Ibland måste man få vara själv med matte.
På söndagen la jag ett riktigt kul skogsspår som fick ligga i 2 timmar. Ett litet upptag och sen en del markbyten, någon gärdsgård (av sten), torrt, fuktigt, vatten jag det mest en lite hund kan önska sig. Det gick galant! Hon är rätt duktig hon lilla Signe Pigne, som Ellen kallar henne.
Medan spåret låg till sig plockade vi trattkantareller, sådär några liter. Så nu har jag lärt mig en svamp till. En sort om året är lagom. Blir dock svårt att hitta trattisar runt Kivik då den vill ha barr och fuktigt. Vi har löv och torrt. Framförallt torrt.
Sen åkte vi hem lagom till lunch. Senare på eftermiddagen tog jag dock alla hundarna och åkte till Ravlunda i skogen med Lena och Timmy. Det är jättestor militärövning så fältet är stängt i 14 dagar. Men det finns bokskog att vara i, så det blev skogsspår för alla tre inkl. Signe och så för Timmy med.
Rutan fick ett roligt spår med skogspinnar. Hon har haft en tendens till att leta pinnar med ögonen också så jag ville se hur hon gör med skogpinnar. Hon är som en torped den hunden. Hon verkar inte så hemskt super på i vanliga fall men när hon fått på sig linan - finns bara en sak som gäller. Men till skillnad från de andra två är hon tyst. Annars är hon rätt bra på att skälla men inte när det skall spåras. Det är ett sådant himla tryck i henne att jag allvarligt talat knappt kan hålla henne. De andra två har jättefint drag i linan och jag får linda linan runt handen för att den inte skall glida iväg för mycket. Men med Rutan så räcker det knappt. Jag bör helst ha handske på mig annars blir handen helt krossad och jag brukar dessutom hålla med båda händerna OCH luta mig bakåt.
Jag vill dessutom att hon skall spåra i ett tempo där hon inte slarvar men det är vi inte riktigt överens om. Hon tycker att är man mitt i spårkärnan kan man visst galoppera full rulle. Så ibland vänder hon sig om mot mig och jag ser vad hon tycker - SLÄPP LINAN FÖR TUSAN!!! DU BROMSAR MIG! Just det:)
Tillbaks till spårpinnarna. JO, det fungerade riktigt bra med skogspinnar. Första pinnen fick hon leta ett bra tag efter. Den är här, det känner men jag ser den inte!! Ni skulle ha sett hennes min när hon insåg vad hon hittat:)))
Men hon lärde sig snabbt och jag tror jag skall fortsätta med skogspinnar. Kan ju inte vara fel. Jag tycker faktiskt att hon efter ett tag spårade bättre och mer fokuserat. Att se pinnarna kan ju ställa till det lite för ibland finns det annat som ser ut som spårpinnar men som ligger lite vid sidan om spåret. Som ben från får och lamm t.ex. Vita raka saker...Finns gott om sådant på Ravlunda för det går väl några hundra får där.
