Äntligen fick jag tid att boka in en tid hos Lisa för min två yngre förmågor.
Signe fick börja och vi koncentrerade oss på ett par, tre saker. Nu när det är långt till tävlingssässongen kan man passa på och se över vad som inte fungerar så bra och komma på en plan för att träna om.
Signes allra största problem är vittringsapporteringen. Alla pinnar stressar henne så hon vill helst plocka med alla. Nu skall jag prova att göra en hel hög med pinnar som bara ligger i trädgården och sen lägga ut en med mycket doft i närheten och så flytta den närmare och närmare. Har provat från andra hållet att bara ha två pinnar men det blir inte bättre... Ett litet projekt under vintern. Hoppas vinterna blir mestadels grön:)
Rutan börjar kunna en massa grundfärdigheter numera och jag sätter ihop dem lite hur som för att se hur hon reagerar. Hon har blivit start och smidig och uthållig. Ljudet är där förstås fast hon är inte lika kommunikativ som mor sin. Men jag har bra metod för att arbeta mot ljud, så det är bara att jobba vidare.
Hon kan springa fort nu med apport i munnen och hon kan även springa rakt genom rutan. Får träna stanna separat så får vi se om ett tag om det även fungerar på väg mot en boll...
Skall nog börja med vittringsapporterna redan med henne. Erfarenheten från Signe är ju att det kan ta tid för en spårhund.
Framåt går också framåt. ibland blir det dock ett voff när jag kommenderar FÖRE. Hon har även lite väl mycket tryck i det momentet. Streta är ett understatement... Hon drar allt hon pallar. Och hon kan fara ut som en raket också. Så här tränar vi på fina mjuka tysta utgångar som kan inträffa någon gång ibland:)
Har även börjat med kryp på Rutan sen ett par månader tillbaks. Jag är redan vid sidan för det tog Signe ett halvår att vänja sig vid att jag går vid sidan och inte sitter ner... Den tiden skall jag försöka kapa. Vi får se om det går. Kräver bara ett mikrosteg åt gången och det fungerar. Hon är lugn och sansad men kan ändå inte riktigt vänta på mig. Det är nog det svåraste i det momentet, vänta alltså, och det som Rutan generellt har svårast för. Har man shapat så får man det beteendet. Är det det du vill, eller detta? inte det? det här då? matte kolla!!! det är svårt att hålla sig för skratt ibland när glädjen riktigt lyser ur ögonen, jag hela hunden. Så det blir en hel klick för att bara vänta:)
Nu är det dock JULLOV och lite ledighet. Men lite träning blir det nog också.
GOD JUL & GOTT NYTT 2012
torsdag 22 december 2011
fredag 16 december 2011
16 december - pensionär?
Jag hade pensionerat Alice från regelbunden träning men jag har ändrat mig lite. Hon började tackla av lite, tappa styrka i bakkärran. Under hösten har jag utökat motionsträningen av alla doggarna och de är alla tre superfit nu. Varje dag alla dagar i veckan inleds numera med en längre promenad längs havet. Tidigt är vi ute så alla tre kan springa fritt utan andra hundar, folk eller bilar. Skön start på dagen. Ett problem bara. Kl. 6 väcks jag av 3 doggar som vill ut NU!
Sen har jag haft lite specialträning med Alice och har börjat träna mer regelbundet med boll, kamp och att krypa. Och det har gett resultat:) Förutom att hon ser sämre då hon har starr så är hon i väldigt god form nu. Nästan den bästa på 2 år.
Får lite dåligt samvete för att ha penionerat henne. Det är nog så att man aldrig skall pensionera en hund... men kanske ändra fokus i träningen. Och jag kan inte lämna henne ensam hemma och åka och träna de andra två. Hon blir sååå ledsen. Sen att hon kan vara riktigt störig i bilen medans jag tränar de andra, det är en annan sak.
Signe och Rutan är alltså extremt vältränade nu och leker jättemycket med varandra, även inomhus. De jagar varandra runt runt mellan vardagsrum-arbetsrum-kök. Mattorna ligger i hörnen och man riktigt hör klornas kamp mot underlaget... Ellen är en mästare i att rädda sin egna gosedjur genom att byta till en av hundarnas. Fast när my little pony blev utan svans och man - då blev Ellen liiite irriterad - RUTAN NEEEJ! Blir hon aldrig vuxen? Rutan alltså:)
Sen har jag haft lite specialträning med Alice och har börjat träna mer regelbundet med boll, kamp och att krypa. Och det har gett resultat:) Förutom att hon ser sämre då hon har starr så är hon i väldigt god form nu. Nästan den bästa på 2 år.
Får lite dåligt samvete för att ha penionerat henne. Det är nog så att man aldrig skall pensionera en hund... men kanske ändra fokus i träningen. Och jag kan inte lämna henne ensam hemma och åka och träna de andra två. Hon blir sååå ledsen. Sen att hon kan vara riktigt störig i bilen medans jag tränar de andra, det är en annan sak.
Signe och Rutan är alltså extremt vältränade nu och leker jättemycket med varandra, även inomhus. De jagar varandra runt runt mellan vardagsrum-arbetsrum-kök. Mattorna ligger i hörnen och man riktigt hör klornas kamp mot underlaget... Ellen är en mästare i att rädda sin egna gosedjur genom att byta till en av hundarnas. Fast när my little pony blev utan svans och man - då blev Ellen liiite irriterad - RUTAN NEEEJ! Blir hon aldrig vuxen? Rutan alltså:)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
