29 november - träningsfas och Collieblad

Den mest hektiska tiden för redaktionen av Colliebladet. Så det hinns inte med så mycket mer. Tidningen går i tryck nu på torsdag...

Nu när tävlingssässongen är slut har det blivit lite tid till att varva ner och gå igenom vad som vi behöver träna på. När jag tävlar på helgerna så blir träningarna mer att stämma av och ladda batterierna. Erfarenheten från denna sässongen är att inte tävla för ofta. Men i brukset blir det som det blir eftersom man ofta blir bortlottad. Bara att gilla läget och alltid vara redo.

Nu har jag veckotema på träningen. Under helgen när det är ljust och lite bättre med tid så går jag igenom vad vi skall träna på under veckan. Sen håller jag mig till det så slipper jag tänka utan kan koncentrera mig på att få till någon halvtimme då och då. Sen blir det även mycket konditionsträning så alla 3 har superkondition nu:)

Allt för denna gången!

Bjuder på lite fartiga bilder!

18 november - inomhusträning

Så har vi då startat vintersässongens inomhusträning. Vi är i en hall utanför Marsvinsholm som bara är för hundträning. Ca 20+25 meter är hallen så den duger ju inte till de längre bruksmomenten.

Vi är ett glatt gäng med felst collies, men även en B Collie, en kelpie och en softcoated weaten terrier. Vi har varannan fredagskväll mellan kl. 17 och 20:30. Ja till kl. 17 hinner jag omöjligt men nu var jag där till halv 7. Tokdimmigt var det också uppe runt Fågeltofta i skogarna där, så det tog sin lilla tid att komma dit.

Hade alla 3 med mig för jag kunde inte lämna Alice hemma när Anders och Ellen skulle på fritidsgården på skolan. Så det var att köra någon hund mest hela tiden för att hinna med ett par varv med dem alla. Vi gör även gruppmomenten ett par gånger inkl. sitt i grupp. Signe ser allmänt förvånad ut att hon sitter, och det gör dom andra med förresten. Bäst att lägga sig ner, nähä inte det???

Hallen har komplett agilitybana (är väl tänkt som det främst) och i vår grupp finns några agilitytränade doggar. På slutet satte de upp en bana och då passade jag på att köra både Sigen och Rutan med tokmycket störning. Mina hundar blir helt tysta när de andra skäller. Rutan satt helt tyst och bara stirrade:))) Så söt hon såg ut. Hon har aldrig sett en agilityhund in action. 

Rutan håller jag på och tränar att hon kan gå lite fortare utan att börja skalla lite som hon gärna gör. Blir lite stressad när det går fort i fot. Hon skäller gärna till på kommandot speciellt om hon inte riktigt är helt hundra p åvad det betyder. Har lagt till kommandona lite sent på henne då jag mer har shapat henne. Sen är det mycket uthålligthetsträning på henne. Har hon suttit fot i 15 sec så börjar hon bjuda på beteenden som att ställa sig upp, lägga sig ner snurra kanske. Så jag klickar och belönar för att hon gör en sak och sedan VÄNTAR. Hon har ett jättesnabbt läggande, riktigt fint. Och ett bra gripande på apporten, när hon sitter still:)

Signe var helt tokladda så hon fick ligga en del på filten. Hon blir extra sådan när Alice är med för hon ligger gärna och piper mest hela tiden för hon vill så gärna. Både Signe poch Alice är riktigt egotrippade doggar... det finns bara dom i deras värld.

Efter ett par timmar åkte vi alla hem igen för att fira helg. Vem blev utröstad i idol?? Ingen aning...
 

14 november - lägre klass spår i Tollarp

Upp tidigt för att vara i god tid. Nattfrost var det, vitt överallt.
Andra morgonen på raken med nattfrost. Så på lördagen passade jag på och var uppe och spårade innan frosten försvunnit och det var inga problem alls.

Det var det inte på söndagen heller, 10-10 på spåret igen:)
Hon är bara för duktig på att spåra.

Sen var det lite väntan på att budföringar och platsliggning var överstökad. Tollarp hade 2 grupper igång parallellt så det var ganska mycket skjutande kvar när vår grupp började med lydnaden. Det var lite synd för det var rätt många hundar som reagerade negativt på skotten när de gick lydnaden. Vi  andra som hade lite högre startnummer slapp skotten under själva lydnadsmomenten, så där kan man inte säga att det var lika förutsättningar. Måste säga att jag tycker det var en rätt grov arrangörsmiss.

Jag plockade ut min lilla loppa och jag trodde hon skulle vara lite seg efter spåret och så för det var hon ju förra helgen på lydnadstävlingen.
Men där hade jag fel... en turbo kom ur bilden. Fan också, bara 2 hundar kvar till start. Syck. En lite bedömingsmiss från min sida. Skulle ha plockat ut henne lite tidigare så jag hann rasta henne ordenligt.

Bara att bita ihop och göra det bästa av det hela. Mitt övergripande mål är givetvis alltid att bli uppflyttad:)
Men, jag hade även som mål att de sista momenten skulle gå bättre än i Ystad. Där började hon kanon men blev sen lite, lite seg och nollade återhoppet, vilket gjorde att vi missade uppflytt.
Nu började det riktigt dåligt istället. Knappt godkänt på fira följet och det var riktigt bedömt. Man kan inte pipa och gnälla vid flera tillfället samtidigt som man missar en vänstersväng. Blir liksom lite för mycket...
Framåtsändandet är hon kanonduktig på men gick sent ut idag. det får jag ta på mig för jag var lite diffus i kommendot eftersom hon inte var helt tyst.
2-3 poäng lägre än vad vi brukar få (6 mot 8-9).
Katastrofstart med andra ord, fast ändå inte för hon var så taggad. Hon ville så mycket och det är ju det jag också vill, hon skall bara var alite tystare också. Och det vet jag att vi kan vara, det gick bara inte idag...

Men sen fick jag lite broms på henne inför läggande så då var hon riktigt tyst. Men sen var det pip och gnäll ocks på inkallningen. Hon pratade lite ända tills jag vände om då blev hon helt tyst.
Efter springandet i inkallningen så vände det faktiskt. Det är det hon behöver göra när hon är så taggad - SPRINGA - fast helt med boll:)

Så till krypet var hon tyst och vi genomförde resten under tystnad.
Jippei!!! Tänk att kunna vända en katastrof till en riktigt bra avslut:)))

8 på krypet och 8,5 på apporten och 10 på hoppet!!!
Så skall det se ut:) Nu var hon mer i balans igen.

Vi fick ihop 443 p vilket är över uppflyttsnivå fast man måste ha 196 p lydnadsdelen och vi fick ihop 183 p. En lite bit kvar.
En domaren hade gett oss 196 p så de dömde vädligt ojämnt.

Nu är det sluttävlat för i år för vi kom inte med i Åhus. 47 anmälda till 15 spår. Så är det i de södra delarna av landet... man kan inte planera sitt tävlande utan man får passa på när man väl får en plats. Detta ställer höga krav för flexibilitet hos familjen då man inte vet vilken/vilka helger det blir tävling förrän 1-2 veckor innan. Men vad roligt det är att tävla i bruks:)

Så vi blev gk igen och 5:e placerade.
Nu blir det kanske valpar till våren så tävlandet får vänta tills augusti 2012.
Men i vinter skall vi bli bättre på högre momenten och trimma in mitt absoluta favoritmoment - FRAMÅTSÄNDANDET!
Och lilla Rutan måste få sin del av träningen. Hon hr stått tillbaka lite nu när Signe varit i tävlingstagen.

6 november - LPI på Svedala BK, självkritisk

Idag var dagen jag skulle lägga Signe på platsen. En lydnadsetta i Svedala. Kändes som om hon var mogen.
Och det var hon faktiskt även om hon skruvade lite på sig...
Sen gick själva lydnadsprogrammet enligt poängen ganska bra, förutom 6,5 på linförigheten. Vi fick ihop 172 p och kom precis utanför pallen och fixade därmed LPI.

Tack Inger för bilderna från idag.

MEN, lydnaden kändes inte riktigt lika bra som det kanske såg ut.

Och det är här jag nog måste vara lite självkritisk. Signe är ju väldigt ambitiös och vill mycket men också väldigt känslig för vissa saker.

Jag har funderat under eftermiddagen och insett att den här känslan den har funnits ett tag, kanske ett par veckor. Jag har skyllt på att Signe är lite si och så osv. Men det är nog inte där skon klämmer... tyvärr (fast bra egentligen när jag tänker lite till...).

Jag har varit så uppe i att jag "hittat knapparna" på Signe (vilket jag har gjort) att jag glömt bort att fortsätta läsa henne. Ingenting är ju statiskt här i livet och absolut inte Signe. Hon har ett tag nu signalerat att det är någonting i träningen som hon inte gillar. Och jag tror jag vet vad det är. Det är jag som har börjat att kräva mer och mer och när hon inte levererar som jag tycker hon borde, har jag blivit lite lätt irriterad eller kanske lite besviken. Inte mycket, men tillräckligt. Signe tycker helt enkelt (tror jag iallafall) att när hon gör så gott hon kan skall inte jag bara kräva mer och mer och mer... Det finns gränser även för en scout!

Nu skall vi tävla i lägre spår nästa söndag. Hmmm, hur skall jag göra nu? Kan vi bygga tillbaks ett förtroende för varandra på en vecka?
Det är väl bara att försöka, kan ju inte bli sämre. Jo förresten, det kan det. Hon kan yyyla hela tiden. Idag tystnade hon faktiskt efter fria följet för jag blev INTE irriterad på henne utan bara lite lätt road. Hon är rätt söt när hon inte riktigt vill:) Och hon hoppade för en 10:a vilket tillsammans med platsen var dagens mål:)