27 juni - Bära apport och springa fort

Har varit och tränat hos Lisa igen. Det var ett tag sedan så det kändes bra att komma iväg fast det går en halv arbetsdag.

Signe fick börja och jag har börjat starta henne lite annorlunda med tempo i början så vi får kampa lite. Fria följet tar vi efter ett tag i stället. Får mindre ljud då och en mycket mera glad hund:)

Inkallning från att ha fått sitta eller ligga en stund. Sen hoppträning. Sen dags för lite kommendering av fritt följ. Lisa är fortfarande lite överraskad över hur tyst hon är...för det är hon. Avslutade med lite ruta där hon nu åter igen går in ordentligt i rutan efter att ha vänt precis i framkanten.

Sen satte jag in henne och bytte till Rutan. Vi tränade kontakt, svänga och rakt fram med burkarna som nu har fått flytta ut i lite större fyrkant. Hon går riktigt bra, otrolig förmåga till koncentration länge. Sen tog vi musmattan i en ruta och nu säger jag varsegod. Hon blir distraherad av konerna fortfarande men vi har inte kört så många gånger.

När Lisa är med brukar jag även träna bakåtbelöning på ställande som vi nu även provade på Rutan. De första gångerna satte hon sig men sen så. Håller även på med att få rätt teknik för ett snabbt läggande. Börjar komma men det är en bit kvar tills jag kan undvara dk.

Sen toga vi fram apporten och att ta den och sitta fint gör hon riktigt bra.

Men att springa och springa fort med den är svårare...men det är bara att träna på. Jag byter mot rolig kampleksak på snöre, samma som jag använder i uppletandet. Funkar kanon som motivation:)

Sen bytte jag hund och tog in Signe igen. 30 minuter det är vad Rutan orkar även om hon inte vill gå tillbaks till bilen.

Signe fick i andra passet köra framförgående för jag har lite problem att vända henne. Tränade det med kommendering fram och tillbaks några gånger. sen vill jag göra en tävlingsmässig övergång till läggandet för det är det momentet som kommer efter i både appellen och lägre klass. Hon kan nämligen efter framförgåendet en förväntan på att kommandot efter start blir Framåt och inte ligg och hon har även börjat springa lite i förväg. Jag har tränat det speciellt så jag ville testa av. Gick kanon:) Vilket läggande dessutom!!
Sen var det kryp för henne och det börjar arta sig. Hon kan krypa fler meter nu men inte alltid tillsammans med mig...så här gäller variation och vi testade både vänster och högersvängar för att se hur hon reagerar. Det som fungerar rätt bra är att bara svänga lite till höger och sen rakt igen. Då hinner hon med tekniskt vilket annars kan vara svårt i högersvängen och hon blir uppmärksam.
Dubbelt med andra ord!!

Skön känsla i bilen hem igen med trötta och nöjda hundar.

14 juni - kryp, kryp och lite sakta

Det är vad Signe och jag tränar just nu.
Krypet är jättefint, men bara korta stunder...

Problemet är att gå från några steg till en längre sträcka.
I lägre klass är det 4 meter som gäller och låter inte så långt. Men ta och mät upp 4 meter på gräsmattan och prova själva så får ni se:)

Och när man går där vid sidan mycket högre upp än hunden så ser man inte heller...
Det är här träningskompisarna kommer in och det är lika bra att dom också håller klickern. Jag klickertränar nämligen gärna.

Men så fick jag ett jättebra tips (har det visat sig).
Man lägger hunden ner precis som inför ett korrekt kryp. Bara här gäller det att träna ordentligt så hunden lkänner igen sig. Jag säter alltid mina hundar ner och sen flyttar jag fram nästan framför hunden. När den lägger sig vill jag ha hundens framtassar precis framför mina tår. Inte längre fram Sen vill jag att hunden tittar på mig under krypet. Allt för att förhindra att de bara ålar iväg.

Tillbaks till tipset:
Man lägger hunden ner som vanligt men sen ställer man sig på knä i rätt posistion för kryp. Sen kommenderar du som vanligt och så "går" du på knäna. Låter inte så svårt men det är det faktiskt och du får liiite ont i knäna. MEN, du har ju full koll på hunden för du är så nära men du kan ändå träna på att krypa längre sträckor för att få till flytet. Signe har iallafall lättare att förstå vad jag menar och det är ju det viktigaste. Det här kan man göra när man är själv och inte har någon som kollar:)

Sen tränar vi också SAKTA...
Vi har targetpinnar med godis med numera ca 40 meter emellan. Jag ställer henne framför mig (nu är hon en klippa på STÅ och STÅ KVAR) och jag ställer mig till en början väldigt nära henne bakom. Sen säger jag sakta och direkt hon börjar gå framåt så klickade jag i början. I början gick jag bara 10 meter mot en target och när jag klickat får hon springa och ta godiset.
Nu kan hon gå 25-30 meter med nästan jämnt tempo:)
Både Alice och nu Signe har haft vädligt lätt för det här momentet. Jag tycker det är så rolig träning för det är lydnad på avstånd. 

Efterhand så ställer jag mig även längre bakom henne tills jag till sist kan gå 15 meter bakom. Det är betydligt svårare för så fort avståndet blir längre har de en tendesn till att öka takten.
Vi har väl tränat en månad nu och det går snabbt framåt (hehe...) inte bokstavligt alltså.

Vid andra tillfällen tränar jag FRAMÅT och det är också mot targets. Full fart framåt är det som gäller till targeten som då skall stå ca 5 meter innan gruppen.
Har inte satt ihop det hela ännu utan jag vill ha säkrare utförande på båda momenten först.
Sen kommer det kluriga i att få hundarna att göra den eftertraktade tempoväxlingen...Alice var kanon på den när hon var i högform. Vi får väl se hur Signe gör.

















Det sista momentet i framförgåendet är inkallningen och det hade Alice vädligt svårt för. Så nu skall jag vara noga och inte träna den tillsammans med sakta utan träna det helt separat. Och det kan vi göra redan nu. Det är många små detaljer som man kan träna tidigt för att sen när man behöver dem så sitter de bara där:) Det gäller bara att komma ihåg alla.
Man kanske skulle göra en lista?

9 juni - närkontakt...

hade Rutan nu på morgonen med en sedan länga avliden mink...
Hon skulle leka med en 4-månadersvalp när de båda plötsligt försvann runt ett buskage och de ville inte komma tillbaka.

Nu så har både Rutan och valpen Lukas fått bada.
Fy sjutton vad de stank.

2-4 juni - Södras spårläger

Äntligen iväg för några dagars spårning med likasinnade. Ellen var med i år då maken är bortrest och alla tre damerna med:)

Torsdag em blev det några kortare spår samt lite uppletande. Första gången för Rutan med icke-förarspår men det skall inte vara några problem om man har tränat rätt och det hade vi. Hon går riktigt bra nu och plockar pinnar i spåret utan att först vinda in dom.



Signe ett halvlångt spår med lite klurigheter. Inga problem.

MEN, när jag skulle gå ut spåret till Cassi så gick jag faktiskt vilse. Det har jag aldrig gjort. Men tack och lov hade jag mobilen med och fick meddelat Leena som fick åka till Eva och meddela att nu fick spårhunden Cassi visa vad hon gick för. Lite snopen blev hon när hon hittade spårläggaren i spåret:))))

Fredagen var riktigt varm och vi fortsatte spårandet och uppletandet och så pratade vi rätt mycket hund och träning. På kvällen njöt vi av den varma kvällen coh tog kvällsrundan över Lagan. Solhaga ligger precis vid en liten kraftstation så det är stora höjdskillnader vid passagen där man kan gå över. 

Lördag fm var sista dagen och nu la jag ett riktigt långt spår till Signe. Var lite nyfiken över hur hon skulle klara av det i värmen. Har inte spårat speciellt långt med henne förut eftersom jag har fokuserat på att få henne att spåra varje meter och inte slarva.
Kom iväg bra och spårade 500 m utan några problem. Hon håller lagom tempo alldeles av sig själv och tar alla vinklar mitt i prick. Sen kommer vi till en vägpassage där jag gått mitt i vägen en bit och sen vinklat in på andra sidan. Bilen står dock väldigt nära och Ellen och Rutan hörs ut...lite problem får hn men jag har satt en snitsel precis där jag gått in på andra sidan så jag bara släppte henne och väntade ut henne och hon löste det till sist.
Precis efter ingången på andra sidan hade jag korsat mitt eget spår och det kollade hon av men återgick och fortsatte och då fick hon en pinne:) Inte så välplanerat som det låter men ibland har man lite tur;)))



Sen en längre sträcka utan pinnar och ut i våtområde, på torr mossa, gräs, barr, torra löv, många olika marktyper. Sen över en stock och direkt en pinne (duktig flicka som upptäckte den) men sen strular det till sig. Hon missar en vinkel och kommer tillbaks till spåret i närheten av vägen och är påväg att ta ett varv till. Då bryter jag (vi har ju spårat i 25 minuter) och tar tillbaks henne till stocken. Så hade jag även på tävling för jag memorerar alltid var senaste pinnen är. Hon letar och letar och har det jobbigt. Stoppar ner hela nosen i den torra mossan och fnyser. Efter 5 minuters letande hittar hon äntligen rätt och vi far iväg för de sista 200 metrarna. Vi tar slutet och har spårat i 40 minuter. Det är rätt varmt och torrt och Signe ser vädligt nöjd ut. Hon tål värmen rätt bra fast hon är svart. Nu vet jag att hon inte lägger av för att det är långt och/eller vi blir av med spåret.



Alice fick också spåra och sista dagen la Lollo ett litet lurigt spår där jag sen hade korsat hennes spår när jag gick ut ett åt Lollos Ice. Vi gick själva och det var som i gamla goda dagar med Alice i högform. Hon fick totalt 4 spår och 3 uppletande och hon var vädligt nöjd:)

På det hela en trevlig och givande minihelg.

1 juni - Rutans resultat

har äntligen kommit från SKK.
HD: A
ED: ua (0)
Öga: ua

Kan ju inte bli bättre:)

Min lilla Rutan-Tutan...med sin lill-matte.