22 december - träning för Lisa

Äntligen fick jag tid att boka in en tid hos Lisa för min två yngre förmågor.

Signe fick börja och vi koncentrerade oss på ett par, tre saker. Nu när det är långt till tävlingssässongen kan man passa på och se över vad som inte fungerar så bra och komma på en plan för att träna om.

Signes allra största problem är vittringsapporteringen. Alla pinnar stressar henne så hon vill helst plocka med alla. Nu skall jag prova att göra en hel hög med pinnar som bara ligger i trädgården och sen lägga ut en med mycket doft i närheten och så flytta den närmare och närmare. Har provat från andra hållet att bara ha två pinnar men det blir inte bättre... Ett litet projekt under vintern. Hoppas vinterna blir mestadels grön:)

Rutan börjar kunna en massa grundfärdigheter numera och jag sätter ihop dem lite hur som för att se hur hon reagerar. Hon har blivit start och smidig och uthållig. Ljudet är där förstås fast hon är inte lika kommunikativ som mor sin. Men jag har bra metod för att arbeta mot ljud, så det är bara att jobba vidare.

Hon kan springa fort nu med apport i munnen och hon kan även springa rakt genom rutan. Får träna stanna separat så får vi se om ett tag om det även fungerar på väg mot en boll...

Skall nog börja med vittringsapporterna redan med henne. Erfarenheten från Signe är ju att det kan ta tid för en spårhund.

Framåt går också framåt. ibland blir det dock ett voff när jag kommenderar FÖRE. Hon har även lite väl mycket tryck i det momentet. Streta är ett understatement... Hon drar allt hon pallar. Och hon kan fara ut som en raket också. Så här tränar vi på fina mjuka tysta utgångar som kan inträffa någon gång ibland:)

Har även börjat med kryp på Rutan sen ett par månader tillbaks. Jag är redan vid sidan för det tog Signe ett halvår att vänja sig vid att jag går vid sidan och inte sitter ner... Den tiden skall jag försöka kapa. Vi får se om det går. Kräver bara ett mikrosteg åt gången och det fungerar. Hon är lugn och sansad men kan ändå inte riktigt vänta på mig. Det är nog det svåraste i det momentet, vänta alltså, och det som Rutan generellt har svårast för. Har man shapat så får man det beteendet. Är det det du vill, eller detta? inte det? det här då? matte kolla!!! det är svårt att hålla sig för skratt ibland när glädjen riktigt lyser ur ögonen, jag hela hunden. Så det blir en hel klick för att bara vänta:)

Nu är det dock JULLOV och lite ledighet. Men lite träning blir det nog också.

GOD JUL & GOTT NYTT 2012

16 december - pensionär?

Jag hade pensionerat Alice från regelbunden träning men jag har ändrat mig lite. Hon började tackla av lite, tappa styrka i bakkärran. Under hösten har jag utökat motionsträningen av alla doggarna och de är alla tre superfit nu. Varje dag alla dagar i veckan inleds numera med en längre promenad längs havet. Tidigt är vi ute så alla tre kan springa fritt utan andra hundar, folk eller bilar. Skön start på dagen. Ett problem bara. Kl. 6 väcks jag av 3 doggar som vill ut NU!

Sen har jag haft lite specialträning med Alice och har börjat träna mer regelbundet med boll, kamp och att krypa. Och det har gett resultat:) Förutom att hon ser sämre då hon har starr så är hon i väldigt god form nu. Nästan den bästa på 2 år.

Får lite dåligt samvete för att ha penionerat henne. Det är nog så att man aldrig skall pensionera en hund... men kanske ändra fokus i träningen. Och jag kan inte lämna henne ensam hemma och åka och träna de andra två. Hon blir sååå ledsen. Sen att hon kan vara riktigt störig i bilen medans jag tränar de andra, det är en annan sak.

Signe och Rutan är alltså extremt vältränade nu och leker jättemycket med varandra, även inomhus. De jagar varandra runt runt mellan vardagsrum-arbetsrum-kök. Mattorna ligger i hörnen och man riktigt hör klornas kamp mot underlaget... Ellen är en mästare i att rädda sin egna gosedjur genom att byta till en av hundarnas. Fast när my little pony blev utan svans och man - då blev Ellen liiite irriterad - RUTAN NEEEJ! Blir hon aldrig vuxen? Rutan alltså:)

29 november - träningsfas och Collieblad

Den mest hektiska tiden för redaktionen av Colliebladet. Så det hinns inte med så mycket mer. Tidningen går i tryck nu på torsdag...

Nu när tävlingssässongen är slut har det blivit lite tid till att varva ner och gå igenom vad som vi behöver träna på. När jag tävlar på helgerna så blir träningarna mer att stämma av och ladda batterierna. Erfarenheten från denna sässongen är att inte tävla för ofta. Men i brukset blir det som det blir eftersom man ofta blir bortlottad. Bara att gilla läget och alltid vara redo.

Nu har jag veckotema på träningen. Under helgen när det är ljust och lite bättre med tid så går jag igenom vad vi skall träna på under veckan. Sen håller jag mig till det så slipper jag tänka utan kan koncentrera mig på att få till någon halvtimme då och då. Sen blir det även mycket konditionsträning så alla 3 har superkondition nu:)

Allt för denna gången!

Bjuder på lite fartiga bilder!

18 november - inomhusträning

Så har vi då startat vintersässongens inomhusträning. Vi är i en hall utanför Marsvinsholm som bara är för hundträning. Ca 20+25 meter är hallen så den duger ju inte till de längre bruksmomenten.

Vi är ett glatt gäng med felst collies, men även en B Collie, en kelpie och en softcoated weaten terrier. Vi har varannan fredagskväll mellan kl. 17 och 20:30. Ja till kl. 17 hinner jag omöjligt men nu var jag där till halv 7. Tokdimmigt var det också uppe runt Fågeltofta i skogarna där, så det tog sin lilla tid att komma dit.

Hade alla 3 med mig för jag kunde inte lämna Alice hemma när Anders och Ellen skulle på fritidsgården på skolan. Så det var att köra någon hund mest hela tiden för att hinna med ett par varv med dem alla. Vi gör även gruppmomenten ett par gånger inkl. sitt i grupp. Signe ser allmänt förvånad ut att hon sitter, och det gör dom andra med förresten. Bäst att lägga sig ner, nähä inte det???

Hallen har komplett agilitybana (är väl tänkt som det främst) och i vår grupp finns några agilitytränade doggar. På slutet satte de upp en bana och då passade jag på att köra både Sigen och Rutan med tokmycket störning. Mina hundar blir helt tysta när de andra skäller. Rutan satt helt tyst och bara stirrade:))) Så söt hon såg ut. Hon har aldrig sett en agilityhund in action. 

Rutan håller jag på och tränar att hon kan gå lite fortare utan att börja skalla lite som hon gärna gör. Blir lite stressad när det går fort i fot. Hon skäller gärna till på kommandot speciellt om hon inte riktigt är helt hundra p åvad det betyder. Har lagt till kommandona lite sent på henne då jag mer har shapat henne. Sen är det mycket uthålligthetsträning på henne. Har hon suttit fot i 15 sec så börjar hon bjuda på beteenden som att ställa sig upp, lägga sig ner snurra kanske. Så jag klickar och belönar för att hon gör en sak och sedan VÄNTAR. Hon har ett jättesnabbt läggande, riktigt fint. Och ett bra gripande på apporten, när hon sitter still:)

Signe var helt tokladda så hon fick ligga en del på filten. Hon blir extra sådan när Alice är med för hon ligger gärna och piper mest hela tiden för hon vill så gärna. Både Signe poch Alice är riktigt egotrippade doggar... det finns bara dom i deras värld.

Efter ett par timmar åkte vi alla hem igen för att fira helg. Vem blev utröstad i idol?? Ingen aning...
 

14 november - lägre klass spår i Tollarp

Upp tidigt för att vara i god tid. Nattfrost var det, vitt överallt.
Andra morgonen på raken med nattfrost. Så på lördagen passade jag på och var uppe och spårade innan frosten försvunnit och det var inga problem alls.

Det var det inte på söndagen heller, 10-10 på spåret igen:)
Hon är bara för duktig på att spåra.

Sen var det lite väntan på att budföringar och platsliggning var överstökad. Tollarp hade 2 grupper igång parallellt så det var ganska mycket skjutande kvar när vår grupp började med lydnaden. Det var lite synd för det var rätt många hundar som reagerade negativt på skotten när de gick lydnaden. Vi  andra som hade lite högre startnummer slapp skotten under själva lydnadsmomenten, så där kan man inte säga att det var lika förutsättningar. Måste säga att jag tycker det var en rätt grov arrangörsmiss.

Jag plockade ut min lilla loppa och jag trodde hon skulle vara lite seg efter spåret och så för det var hon ju förra helgen på lydnadstävlingen.
Men där hade jag fel... en turbo kom ur bilden. Fan också, bara 2 hundar kvar till start. Syck. En lite bedömingsmiss från min sida. Skulle ha plockat ut henne lite tidigare så jag hann rasta henne ordenligt.

Bara att bita ihop och göra det bästa av det hela. Mitt övergripande mål är givetvis alltid att bli uppflyttad:)
Men, jag hade även som mål att de sista momenten skulle gå bättre än i Ystad. Där började hon kanon men blev sen lite, lite seg och nollade återhoppet, vilket gjorde att vi missade uppflytt.
Nu började det riktigt dåligt istället. Knappt godkänt på fira följet och det var riktigt bedömt. Man kan inte pipa och gnälla vid flera tillfället samtidigt som man missar en vänstersväng. Blir liksom lite för mycket...
Framåtsändandet är hon kanonduktig på men gick sent ut idag. det får jag ta på mig för jag var lite diffus i kommendot eftersom hon inte var helt tyst.
2-3 poäng lägre än vad vi brukar få (6 mot 8-9).
Katastrofstart med andra ord, fast ändå inte för hon var så taggad. Hon ville så mycket och det är ju det jag också vill, hon skall bara var alite tystare också. Och det vet jag att vi kan vara, det gick bara inte idag...

Men sen fick jag lite broms på henne inför läggande så då var hon riktigt tyst. Men sen var det pip och gnäll ocks på inkallningen. Hon pratade lite ända tills jag vände om då blev hon helt tyst.
Efter springandet i inkallningen så vände det faktiskt. Det är det hon behöver göra när hon är så taggad - SPRINGA - fast helt med boll:)

Så till krypet var hon tyst och vi genomförde resten under tystnad.
Jippei!!! Tänk att kunna vända en katastrof till en riktigt bra avslut:)))

8 på krypet och 8,5 på apporten och 10 på hoppet!!!
Så skall det se ut:) Nu var hon mer i balans igen.

Vi fick ihop 443 p vilket är över uppflyttsnivå fast man måste ha 196 p lydnadsdelen och vi fick ihop 183 p. En lite bit kvar.
En domaren hade gett oss 196 p så de dömde vädligt ojämnt.

Nu är det sluttävlat för i år för vi kom inte med i Åhus. 47 anmälda till 15 spår. Så är det i de södra delarna av landet... man kan inte planera sitt tävlande utan man får passa på när man väl får en plats. Detta ställer höga krav för flexibilitet hos familjen då man inte vet vilken/vilka helger det blir tävling förrän 1-2 veckor innan. Men vad roligt det är att tävla i bruks:)

Så vi blev gk igen och 5:e placerade.
Nu blir det kanske valpar till våren så tävlandet får vänta tills augusti 2012.
Men i vinter skall vi bli bättre på högre momenten och trimma in mitt absoluta favoritmoment - FRAMÅTSÄNDANDET!
Och lilla Rutan måste få sin del av träningen. Hon hr stått tillbaka lite nu när Signe varit i tävlingstagen.

6 november - LPI på Svedala BK, självkritisk

Idag var dagen jag skulle lägga Signe på platsen. En lydnadsetta i Svedala. Kändes som om hon var mogen.
Och det var hon faktiskt även om hon skruvade lite på sig...
Sen gick själva lydnadsprogrammet enligt poängen ganska bra, förutom 6,5 på linförigheten. Vi fick ihop 172 p och kom precis utanför pallen och fixade därmed LPI.

Tack Inger för bilderna från idag.

MEN, lydnaden kändes inte riktigt lika bra som det kanske såg ut.

Och det är här jag nog måste vara lite självkritisk. Signe är ju väldigt ambitiös och vill mycket men också väldigt känslig för vissa saker.

Jag har funderat under eftermiddagen och insett att den här känslan den har funnits ett tag, kanske ett par veckor. Jag har skyllt på att Signe är lite si och så osv. Men det är nog inte där skon klämmer... tyvärr (fast bra egentligen när jag tänker lite till...).

Jag har varit så uppe i att jag "hittat knapparna" på Signe (vilket jag har gjort) att jag glömt bort att fortsätta läsa henne. Ingenting är ju statiskt här i livet och absolut inte Signe. Hon har ett tag nu signalerat att det är någonting i träningen som hon inte gillar. Och jag tror jag vet vad det är. Det är jag som har börjat att kräva mer och mer och när hon inte levererar som jag tycker hon borde, har jag blivit lite lätt irriterad eller kanske lite besviken. Inte mycket, men tillräckligt. Signe tycker helt enkelt (tror jag iallafall) att när hon gör så gott hon kan skall inte jag bara kräva mer och mer och mer... Det finns gränser även för en scout!

Nu skall vi tävla i lägre spår nästa söndag. Hmmm, hur skall jag göra nu? Kan vi bygga tillbaks ett förtroende för varandra på en vecka?
Det är väl bara att försöka, kan ju inte bli sämre. Jo förresten, det kan det. Hon kan yyyla hela tiden. Idag tystnade hon faktiskt efter fria följet för jag blev INTE irriterad på henne utan bara lite lätt road. Hon är rätt söt när hon inte riktigt vill:) Och hon hoppade för en 10:a vilket tillsammans med platsen var dagens mål:)

23 oktober - en riktig hunddag

Haft så mycket annat att göra på sistone än att träna alla hundarna så vi tog en heldag:)
Först morgonpromenad med avslutande lydnadsträning på lilla fotbollsplanen i Kivik som heter Tuttevi i förhållande då till stora planen som heter Solevi.
Alice har börjat tappa i styrka i bakbenen så jag har börjat försöka stärka henne med egenhändigt komponerad BOLLTERAPI. Efter uppvärmande promenad så leker vi med boll på snöre och målet är att få henne att kamp-leka om bollen och röra sig mycket i sidled och skutta lite hit och dit. Verkar fungera iallafall på humöret.

Efter scouterna med Ellen och leverans på halloweenkalas, blev det skogen och spår för alla tre. Rutan var helt superladdad och spårar bitvis kanon men bitvis med superdrag och snurr. Hmmm, men hon blir väl äldre hon med. Hon har lite ojämnt tempo och far iväg helt plötligt. Dock bättre med skogspinnar än med vanliga pinnar. Det är väl bara att tugga på...

Signe gick ett lite klurigare spår med både vanliga pinnar och skogspinnar. Tog inte skogspinnarna i början. Lite nurr i någon vinkel också så hon fick göra en volt och ta om. Bokskog är svårt, faktistk svårare än fält. Hon fick en vägövergång direkt in i en lååång spetsig vinkel som gick över förväntan. Däremot gick vi sen i ett område med gräs mellan björkar och där fick hon problem med en vanlig vinkel.

Alice hon fick ett roligt spår med lite klurigheter. Hon bara spårar och spårar och tappar spåret med jämna mellanrum men lyckas alltid på något sätt hitta tillbaks:)

Sen avslappnande skogspromenad i soligt underbart höstväder.

 


Signe och Rutan har senaste månaden haft temat pinnkamp på varenda promenad. De är helt maniska. De blir bättre och bättre och sen ingår att en ibland måste vinna så man får jaga lite också:)



Tillbaks till Solevi för uppletande i skogen där. Har inte gjort det på länge nu. Var jämnt där innan Rutan kom... En bit skog med riktigt gamla ekar som får sköta sig själv, dvs. ingen gallring. Mycket undervegetation och stammar som ligger lite överallt. Med en bra stig mitt i:)

La ut två linjer med vardera två föremål. Först ut var Alice och jag hade glömt hur hon gör... mycket riktigt fick hon nos på föremålet längst ut i "fel" linje. Attans. Nu fick de andra hundarna ett felaktigt spår att följa... Men så blev det inte. Varför förstår jag inte. Men de är konsekvent inkörda på att sakerna ligger i linje rakt ut ifrån där jag står. Om det är varför så är det ju bra.

Rutan fick ta 3 saker där sista saken tog lite tid och ett par skick. När hon fick napp höll jag. Hon har en vante på snöre som sin absoluta favoritleksak som jag byter med. Tjohoo, vilket tempo in hon har. Men hon kan fortfarande liksom fastna på ett tidigare taget föremål.

Signe tog allt men hade ett startskall. Suck. Men jag bryter direkt mitt i skicket. Gjorde jag inte i början men då hade vi också betydligt mer startskall än vad vi har nu. Men det är väldigt noga att jag balanserar skicket för annars blir hon för het = startskall.

Väl hemma satte jag maten på kokning och gick ut i ateljén för att fixa klor, tassar och lite borst. Tog 35 minuter att fixa dom alla tre. In och äta och sen kunde vi alla 4 nanna kudde:) Första kvällen på lääänge som Alice inte for runt en halvtimme med något gosedjur i from förhoppning att någon vill leka med henne. Hon var helt utslagen.

Så här vacker är bokskogen just nu. Gula blad på träden men brun-oranga på marken. Helt annorlunda mot det skira limegröna som vi har i maj.
Och Signe med sin pinne som sagt...


 


  

20 oktober - vi tränar återhopp

Blev ju lite konfunderad på tävlingen när Signe inte hoppade tillbaks. 65 cm är ju inte så högt, speciellt inte för superspänstiga Signe.

Men nu har jag testat hemma i lung och ro. Och hör och häpna. Sätter jag henne där hon hamnade på tävling så hoppar hon inte tillbaks. Så det var inte så konstigt...

Lärdom: träna alltid på att allt kan hända, annars händer det på tävling och då kan man vara rökt:(

Nu har jag t.o.m. satt saker i vägen så hon måste springa runt för att nå hindret. Hon skall helt enkelt alltid hoppa tillbaks till mig oavsett hur det ser ut och vad som finns i närheten. Hon kan om hon sitter på högra sidan men inte från vänstra sidan. Men det lär vi oss:) Nu har vi ju en PLAN:)
Känns alltid skönt att ha en plan, att veta vad det är man behöver träna.

12 oktober - SIGNE ÄR EN SCOUT!

Den stora fördelen med att tävla då och då är att man får ett kvitto på hur man har lyckats i träningen. Förutom att det är riktigt roligt också, iallafall när det går bra.)

Jag är fortfarande supernöjd med Signes prestation inne på lydnadsplan i söndags. Alice min gamla tävlingshund hade alltid fullt på specialen men rätt taskig lydnad om man skall vara ärlig. Det var ju min första hund och gud vad hon fick vara med om många olika infall:))) Inte lätt vara den första...

Med Signe har jag hela tiden haft som mål att få en superfin lydnad. Skall man lyckas i de högre klasserna är det ett måste!

Och det känns som vi faktiskt är på rätt väg. Efter att jag fick klart för mig i våras hur den här damen fungerar blir vi bara bättre och bättre. Det är så himla roligt!!!

Och sen har jag kommit på en sak - SIGNE ÄR EN SCOUT - HON ÄR ALLTID REDO! Har jag bara balanserat henne och motiverat henne så är hon alltid redo och alltid likadan. Hon har i stort sett inga dåliga dagar. Har plötsligt insett det. Vilken otrolig styrka när man skall tävla. Hon är lite depp inför löpet men det märks inte när vi tränar. Och hon äääälskar att jaga sin boll och leka. Har hon en boll med snöre inom räckhåll kan hon göra nästan vad som helst.

Nu har jag följande träningsmål inför nästa start i lägre klass:
1. krypet - bara träna på, förtydliga att hon kryper när jag går och stannar när jag stannar.
2. läggandet under gång efter framåtsändandet måste åter tränas så att hon inte springer före mig på framföringen. Hade glömt att hon kan göra så:(
3. återhopp från ala möjliga vinklar, från olika avstånd till hindret med alla möjliga störningar på så många olika appellplaner som jag orkar åka till... Har redan börjat hemma i trädgården och där fungerar det bra.
4. bestämma mig för hur vi skall ha vänstersvängarna. Otroligt att jag fortfarande inte riktigt har bestämt mig. Sådant stressar Signe.
5. ingångar; med och utan apport, måste få bättre fart ända in till sidan
6. alltid fila på fria följet (eller linföringheten)

sen inför högre klass tränar vi givetvis:
7. fortsätta med tungapporten för den kommer i högre
8. träna sakta mot target
9. sätta ihop framåt, avsaktning, sakta så vi till sista får ett framåtsändande
10. inkallningar med och utan ställande och läggande

Där har vi så vi klarar oss ett tag:)

Sen blir det även lite vittringspinnar, ruta och fjärridirigering:)

Skönt vi skall träna i hall i vinter! Tack Bettan för att du fick med mig:)))

9 oktober - gk lägre klass Ystad BK

Så kom vi äntligen med på en tävling. Fick ju stå över Lund förra helgen.

Riktigt taggad att få tävla något annat än appellklass... och det är ju debut för Signe på riktigt:)

Dagen börjar med att vi alla konstaterade att det hade varit nattforsten för första gången i höst. Bra tajmat... men, det skulle visa sig att det hann töa innan de gick ut spåren.

Fick startnummer 11 av 14 och det var ju bra med tanke på nattfrosten.

10:15 fick vi så äntligen starta Signe och jag. Hon tog spåret direkt om än lite tveksamt i början. Gick över vinkeln efter ca 100 meter med 10 m och sen tillbaks för att hitta spåret igen. Några meter till och sen - bingo - första pinnen. Vi var båda lika lättade. Jag insåg plötsligt att jag inte gått ett riktigt tävlingsspår sedan Alice var i farten och det var ju några år sedan... Men det gick bra. På 15 minuter var vi runt och hade alla pinnarna:))) Hon ngick klockrent och var säker på varenda pinne.

En bra start med 10-10.

Sen avstod jag både platsen och budföringen. Jag avstår budföringen för jag tränar inte det och för att när man har bra på spåret så tillför det ingenting mer än att man får bättre slutpoäng. Och budföringen är inget men behöver i de högra klasserna. Jag tycker det hade varit bättre med enklare uppletandeövningar i lägre klass istället för budföring. 
Budföringen tillför inget till en uppflyttning om man har bra på spåret. Uppflytten styrs helt av lydnaden där man skall ha 196 p.

Platsen avstår jag för att jag inte har lagt Sigen på tävling sedan i våras då hon låg och skällde oavbrutet på hela platsen. Det skall hon inte få lov att göra. Och man får ändå 0 p samt att alla medtävlare med rätta blir lite lätt irriterade på en. Jag avstår helt enkelt alla moment där jag inte kan kontrollera hennes otroliga förmåga till att kommunicera högt och tydligt!! Platsen kommer men det får helt enkelt vänta tills jag känner att jag kan lite på henne, att hon är riktigt superövertygande på träning...

Vi fick med andra ord lite andhämtning och tog en härlig avslappnande skogspromenad vid klubben fast lite uppletande klämde vi in:)

4 strukna blev det till sist så vi fick gå in som nummer 7 i lydnaden. Jag kände att både jag och Signe var lite ringrostiga för vi har inte tävlat sedan i maj, dvs för 5 månader sen. Tävling är till viss del färskvara. De riktiga säkerheten infinner sig först när man vet att man kan. Vi vet att vi kan nästan allt, men krypet har vi aldrig provat på tävling.

Jag tog ut henne när det var 3 hundar kvar innan och började med en liten skogsrunda för att mjuka upp henne och få henne på samma våglängd som jag. Jag vill vara helt själv med henne och inte prata med någon. Kräver jag fullt fokus av henne har hon all rätt att kräva det av mig. Och jag känner henne så bra nu så att jag vet att får hon inte fullt fokus så kommer ljudet som ett brev på posten. Med fullt fokus och lite bolljakt och kamp så får jag en annan hund.

Och det fungerade denna gången med. En fullt fokuserad och balanserad hund med matte går på planen och gör en riktigt bra insats. Jag hade full kontroll på henne och det gick nästan helt enligt plan. Men inte riktigt. Lite småmissar här och där. Men jag var supernöjd. Känslan var den rätta och det var en del som kom och sa, men hon var ju tyst.  

Fast vi avslutade med en 0:a på hoppet, lite snopet. För om vi hade fått en 10:a där hade vi varit uppflyttade. Det som nu hände är sådant som händer och som bevisar att varken vi eller hundarna är några maskiner.

Hon gjorde ett riktigt fint uthopp men under hoppet så märker jag att hon drar åt vänster mot stegen som hindret står alldeles intill. Hon fortsätter trava mot stegen och vänder aldrig mot mig för att liksom försynt fråga om hon skall sätta sig. Jag får tjoa SITT och då vänder hon sig om och sätter sig. Men jag kan se på henne att hjärnan är upptagen av något. Och mycket riktigt när jag kommenderar HOPP så skäller hon till och springer runt hindret. Domarna frågade och hon har problem med hindret men nej det har hon ärligt inte. Hon hoppar lätt som en katt och hur högt som helst... MEN, sa jag, hon sätter sig alltid åt höger, nu hamnade hon på vänster sida åt fel håll. Hon fick nog helt enkelt hjärnsläpp... så nu vet jag vad vi får träna på:)) mer störning i hoppet. Sen kunde jag varit lite snabbare och räddat hoppet om jag rört lite på mig precis i kommandot för jag såg ju att hon var upptagen av annat. Men då hade vi fått avdrag och betyget hade i räckt ändå, men hon hade kanske hoppat...

Och sen behöer vi bättre säkerhet i krypet. Vi fick 5 + 7p och det är lite dåligt. Fick ta till ett DK när hon stannade efter 3 meter. Men hon kröp OK fast med ojämn hastighet.

Så, nu är det bara att anmäla sig till fler lägre klass och hoppas att vintern väntar lite till:)

Tack min lilla Signe mopp för en kanoninsats idag:) Känns riktigt bra inför framtiden. 

1-2 oktober - tjejträff i Hylte

Vi är 6 tjejer som träffas någon gång nästan varje år. Vi läste tillsammans i Lund och det är rätt kul att ta en helg då och då. Jag och en till har hundar och den andre har dessutom hästar... Men Signe kan sköta sig och är en toppenhund att ha med för hon älskar folk och vill bli klappad. Händer det inget går hon och lägger sig upp och ner någonstans. Både hon och Rutan har skön sovstil.

I år var vi ute i naturen... en av oss har nämligen skaffat skogstorp precis söder om Hylte utanför Knisslinge. Riktigt fint litet ställe:)

Jag tog med Signe för jag hade en from förhoppning om att få komma med på spårtävling på Revinge för Lunds BK men se det gick inte. 1 reserv kom med och jag var nr 2. till 12 spår. 
(Måste dock kommentera att det enbart var 12 spår och det på Revingehed där man skulle få plats med 112 spår... något slö TL som inte fick ihop planeringen bättre. Har ju kompisar i klubben som erbjudigt sig gå 2 spår, men nej det behövdes inte. Sån´t blir jag sur av! MEN jag har kommit med i Ystad nästa helg istället. Där var jag 3:e reserv men så ringer en glad TL och säger att de hittat mer mark... Sån´t gillar jag:))

Signe och jag vi hade med andra ord lite kvalitetstid. Och det uppskattade hon. Som hon njöt. Ibland måste man få vara själv med matte.

På söndagen la jag ett riktigt kul skogsspår som fick ligga i 2 timmar. Ett litet upptag och sen en del markbyten, någon gärdsgård (av sten), torrt, fuktigt, vatten jag det mest en lite hund kan önska sig. Det gick galant! Hon är rätt duktig hon lilla Signe Pigne, som Ellen kallar henne.

Medan spåret låg till sig plockade vi trattkantareller, sådär några liter. Så nu har jag lärt mig en svamp till. En sort om året är lagom. Blir dock svårt att hitta trattisar runt Kivik då den vill ha barr och fuktigt. Vi har löv och torrt. Framförallt torrt.

Sen åkte vi hem lagom till lunch. Senare på eftermiddagen tog jag dock alla hundarna och åkte till Ravlunda i skogen med Lena och Timmy. Det är jättestor militärövning så fältet är stängt i 14 dagar. Men det finns bokskog att vara i, så det blev skogsspår för alla tre inkl. Signe och så för Timmy med.

Rutan fick ett roligt spår med skogspinnar. Hon har haft en tendens till att leta pinnar med ögonen också så jag ville se hur hon gör med skogpinnar. Hon är som en torped den hunden. Hon verkar inte så hemskt super på i vanliga fall men när hon fått på sig linan - finns bara en sak som gäller. Men till skillnad från de andra två är hon tyst. Annars är hon rätt bra på att skälla men inte när det skall spåras. Det är ett sådant himla tryck i henne att jag allvarligt talat knappt kan hålla henne. De andra två har jättefint drag i linan och jag får linda linan runt handen för att den inte skall glida iväg för mycket. Men med Rutan så räcker det knappt. Jag bör helst ha handske på mig annars blir handen helt krossad och jag brukar dessutom hålla med båda händerna OCH luta mig bakåt.
Jag vill dessutom att hon skall spåra i ett tempo där hon inte slarvar men det är vi inte riktigt överens om. Hon tycker att är man mitt i spårkärnan kan man visst galoppera full rulle. Så ibland vänder hon sig om mot mig och jag ser vad hon tycker - SLÄPP LINAN FÖR TUSAN!!! DU BROMSAR MIG! Just det:) 

Tillbaks till spårpinnarna. JO, det fungerade riktigt bra med skogspinnar. Första pinnen fick hon leta ett bra tag efter. Den är här, det känner men jag ser den inte!! Ni skulle ha sett hennes min när hon insåg vad hon hittat:)))
Men hon lärde sig snabbt och jag tror jag skall fortsätta med skogspinnar. Kan ju inte vara fel. Jag tycker faktiskt att hon efter ett tag spårade bättre och mer fokuserat. Att se pinnarna kan ju ställa till det lite för ibland finns det annat som ser ut som spårpinnar men som ligger lite vid sidan om spåret. Som ben från får och lamm t.ex. Vita raka saker...Finns gott om sådant på Ravlunda för det går väl några hundra får där.

28 september - Alice fyller 10 år

Familjens första collie blir nu 10 år.
Alice är fortfarande en dam som vet vad hon vill:)



Från att ha varit ensam hund i familjen och inga barn, så har mycket förändrats över åren.

Först kom Ellen...



















Sen kom andra hunden - Signe. Och Alice fick uppleva att vara idol:)

Sen kom 3:e hunden - Rutan och numera ser flocken ut så här:



















Ellen är nu 7 år och har planerat hennes födelsedag som inkl. agilityträning med henne och sen brieost och gräddtårta till middag:)

Annars finns det 3 saker som Alice äääälskar:
1. bollar och helst tennisbollar
2. pinnar
3. att spåra


Grattis på din 10-årsdag, Nassegris:)

25 september - spårning på Haväng

Efter att ha spenderat några timmar på den årliga Äppelmarknaden så tog vi oss än en gång till Haväng. Denna gång för spårning och vi fick med Lena med Timmy.

Först ut var Alice som fick ett alldeles färskt spår. Hon glänste och var så lycklig:) Hundarna brukar tycka att helt nylagda spår är superkul. Och när man inte längre tävlar är det ju praktiskt ur tidsaspekt:)

Sen var det dags för Rutan som fick ett som legat någon halvtimme. Lite blåst så eg. borde det legat lite till men hon gick det galant. Börjat få lite styr på den damen men jag glömde vanten som jag helst bör ha på högerhanden för hon drar allt vad hon kan när hon får riktigt bra fäste.

Hon är än så länge ojämn i sin spårning och lite osäker i vissa vinklar. Men hon fixade ljungen inkl. pinnen som jag stoppat ner där:) Duktig flicka.

Slutet hade jag lagt på andra sidan en sandigt område och det fixade hon det med. Hon spårade verkligen genom sanden fast jag fick hjälpa till med att hålla ner tempot lite...

Sen tog vi Timmy där jag hade lagt ett appellspår med variant.

Med lite strul här och där så fixade han det finfint:)

Lena hade gått ut ett lite längre spår till Signe som startade över en lång sträcka med enbart sand... tog lite tid för damen att riktigt fästa. Tog nästan 30 minuter för ett spår på ca 800 meter men det var många riktigt sandiga partier. Militären har varit ute och kört med tanks...

Riktigt bra träning med spårning i sand. Gick bättre och bättre men hon får verkligen koncentrera sig och hålla nosen väääldigt nära marken. Ibland hör man hur hon blåser rent i nosen:)

Spårning är som vanligt både roligt och fascinerande. Hundarna är såå lyckliga och roligast är att se dom utvecklas och bygga på sin erfarenhet.

Tack Lena för fotograferingen och för supertrevlig spår till Signe och för trevligt sällskap (som vanligt...)

25 september - härlig dag ute

Först morgonpromenad på Havängs strand på skjutfältet.


Målet var stranden där de kunde få busa runt bäst de ville.

Som vanligt hittade Alice en pinne... medan Signe och Rutan busar runt och jagar varandra.

Plötsligt fastnar Rutan vid vattenbrynet och står och luktar på vattnet. Hon är verkligen envis, står där och luktar och nosar och försöker hitta något hon letar efter.



Med tanke på hennes matintresse för mindra ätbara saker börjar jag bli orolig. Vad har hon fått korn på...?




Plötsligt ser jag vad det är hon letar efter...
Ligger några meter bort i vattenbrynet.
Inte klokt vad hundar har bra nos.
Doften från kaninen åkte ut i vattnet och det kunde hon känna.




På väg upp igen får Signe syn på något... men vi klarade oss från utryckning:)




Och så en avslutande lek påväg tillbaks till bilen.

Även Alice nöjd. Nu skall vi hem och ha frukost:)

24 september - Rally på Osby Bk

Kom hem sent fredag kväll efter ett par dagar i Skellefteå. Liten trevlig stad i de norra delarna av vårt land. Har tagit fram förslag till ny stadstrafik och lokal landsbygdstrafik, och det var slutredovisning. Alltid kul!!

Nåväl, lördag morgon åkte jag och ALLA doggarna till osby BK för rallytävling. Måste dock tillstå att jag inte har tränar någon rally den senaste tiden. Fick som hastigast träna några framför sitt med olika ingångar. Alice tycker det är en alldeles onödig övning och Rutan blir förvirrad... kändes inte direkt som att vi var väl förberedda.

Först út var Alice och det gick väl ganska bra. Lite långsamt och ofokuserat dock vilket gav -10 p. Och sen gick hon på ett par av skyltarna och det får man inte. Blev iallafall 77 p och hennes första pinne.

Sen var det Rutan men hon var inte alls på humör... lättstörd och helt enkelt inte i form. Blev en hel del skall eftersom hon inte var inställd på rally. Vi tränar det rätt mycket nu, alltså att göra saker tyst och det går bra när vi gör det vi brukar göra. 63 p blev det till sist med -30 p på skall...

Slutsats: TÄVLA INTE RALLY OM DU INTE TRÄNAR RALLY.

Jag borde veta bättre...

19 september - Träning hos Lisa

Efter att bara ha varit vacker i helgen tyckte Signe det var det roligaste som hänt på MYCKET länge att få komma till Lisa idag:)


















En HEL TIMME med bara fokus på henne och med massor av beröm, godis och full rulle med boll och annat; kan livet bli bättre:)
Så idag tog det någon kvart innan Signe sansat sig så mycket så vi kunde göra något tyst. Filten hjälper och tycker det är ganska bra att ligga och coola ner sig där:)
Eftersom jag anmält till lägre spår nu i höst, så var fokus idag på kommendering av lite olika moment.

Jag börjar aldirg numera med fritt följ. Det går inte...

Idag blev det inkallning med kamp om favoritbollen på snöre och lite jakt.
Sen direkt på rutan där jag kör med target bortom rutan och kommando framåt istället för rutan.
Sen apportering. Hon är fortfarande inte riktigt säker på att bara gå och bara bära apporten. Tycker det är lite onödigt. Hon vill jag skall ta den med det samma!  Och vid ingångarna kommer hon för nära mig med apporten som liksom sticker ut på sidorna vilket gör att hon hamnar lite snett. Annars bra temop ut, bra gripande och bra tempo in. Lisa har en apport som är lika tjock i munnen men betydligt mindre utanför. Det gick bättre med den. 
Har ju även börjat med tungapporten på 4 kg och vissa dagar tycker hon den är för tung och otymplig helt enkelt. Och idag var en sådan dag. Hon måste lära sig att ta den på mitten vilket hon faktiskt aldrig gjort... Därför körde vi lite med Lisas jättestora träapport, och det gick riktigt bra. Det är väl bara att införskaffa ett helt batteri av olika stora träapporter.
Skall även försöka lite med att ta tungen på 3 kg istället för att den vägen få till ett bättre bärande. Så gjorde jag med Alice och det gick bra - till slut.
Sen körde vi lite fritt följ och hon hon går riktigt fint och stadigt nu. Mycket bättre på att hålla positionen, närmare mig och med mycket mer tryck i steget och finfina bakben. Lite finjusteringar här och där, för att förtydliga vad jag vill ha. Helt enkelt göra det vädligt enkelt och tydligt med jämna mellanrum.
Sen belv det lite framförgående och där fick jag backa bandet lite. Har tränat ganska mycket att efter ställandet vända henne helt om och fortsätta åt andra hållet, innan jag klickat för belöning. Hon har haft en tendens att så fort jag har släppt efter lite i kopplet (när hon står framför) så har hon fortsatt framåt. Blir lite svårt att då hinna ifatt henne för att kunna vända henne... Men som alltid när man tränar något visst så får man inte glömma bort grunden. Annars får man som jag fick nu en hund som står jättefint i 5 sekunder och sen tycker att "nu vänder jag!". Kan funka på tävling om man har en snabb TL:)

På slutet körde vi lite kryp där Signe börjar få ihop det hela. Fortfarande vill hon dock ibland rivstarta när jag säger KRYP, så det måste jag fortsätta träna. Vill inte att hon kryper förrän jag flyttar min fot. Sen måste hon bli lite med avspänd i krypet men det är likasom inte hennes grej:) Det måste man träna mycket för att uppnå.men några kortare pass här osh där blir riktigt, riktigt fina. Men 4 meter är lååååångt om man skall krypa dom kanon. Vilket ju är målet:)



Sen var det dags för Rutan-tutan där hon för tillfället gör skäl för sitt smeknamn - hon tutar rätt mycket nu...
Det är jobbigt att vara passiv och då tutar man lite...
Jag förstår inte riktigt, då tutar jag lite...

Men med filt och rätt leksak (just nu INTE boll utan vante på snöre) coh med fokus på lungnt och fint så blir träningen riktigt bra.

Target på uthoppet över hinder, target på andra sidan rutan, positionsträningarvid sidan och i vändningar på stället båda hållen, Lisa kommenderar och hon skall bara sitta och vänta (lite svårt), apportering - bära sitta, gå, svänga, ingångar och gripandet. Kör inte utkast än för hon kommer bara att startskalla (är jag övertygad om). Men kör baklängesvarianten: hon sitter kvar, jag lägger ut apporten 5-10 meter framför och går ut och kommenderar sen Varsågod och hon får ta den i språnget och hon gör det tyst och sen är det bara full rulle till mig för att byta mot vante på snöre:)
Sen har jag börjat med krypet och det går framåt, om än långsamt.
Men här får det gå långsamt och det är även ett moment man kan ta på slutet för att varva ner.

Sen var det slut för idag och trötta och nöjda hundar i bilen tillbaks till Kivik.
Ja, förutom Alice som tyckte att hon också ville göra något. Hon får vara med mig på jobbet i eftermiddag så kanske vi kan ta några rallymoment ikväll.

TACK Lisa för en trevlig stund där jag fick mycket matnyttigt med mig hem - som vanligt!  

14 september - omvänd frestelse och ljudförståelse

Det var en av de nya sakerna jag lärde mig hos Åsa på kursen.
Låter lite konstigt men är en nyttig övning.

Det handlar om att när man tror hunden kan något så skall man genom att locka hunden försöka få den att göra fel... eller rättare sagt klara av att bli frestad utan att göra fel.

Jag gör det på ställandet där Signe har fått som ovana att flytta en tass någon cm efter ett tag. Här vill jag alltså att hon skall lära sig att efter STÅ skall hon stå som gjuten med alla 4 tassarna tills annat kommando ges. Oavsett vad jag eller någon annan gör.

Man gör så att man ställer henne och ger kommandot. Sen visar man godisen, håller den väl synlig i handen nära henne så att hon i princip skulle kunna ta den. Sen rör jag mig runt henne, försöker locka henne med mig. Flyttar hon en tass tar jag kvickt och tydligt bort godisen (handen bakom ryggen) och vänder bort blicken. Sen gör vi om. Med tydlig start igen att momentet har börjat. När man tycker att nu har hon klarat en frestelse så klickar man och så får hon ta godiset i handen.

 















Grejen med den här övningen är att man på ett vädligt tydligt sätt visar exakt vad det är man inte vill att hon skall göra. Jag är övertygad om att hon inte visste om att hon flyttade en tass.

Man kan i princip träna ljudet på liknandet sätt. Här är nämligen det allra svåraste att få hunden att fatta att det är just ljudet man inte önskar.

Genom att göra väldigt enkla och korta övningar så kan man genom den här metoden få hunden att fatta att det är ljudet som är fel, inte ingången eller det snabba sättandet eller vad man nu tränar. Hunden skall med andra ord inte fortsätta hela övningen utan precis när ljudet kommer så bryter man övningen genom att vända bort hela sig från hunden. Man kan även lägga hunden ner på sin trygga filt en halvminut eller så, för att sen göra om exakt samma övning.



Hunden kan nu vara lite dämpad för den har ju blivit avbruten. Och hjärnan går på full fart för att klura ut varför. Collien är ju en signalkänslig hund:)

Gör om övningen sansat och lugnt och var nu beredd... för när hunden kommer till stället i övningen där ljudet kom och den är TYST så klicka för guds skull direkt och belöna:)))
Här handlar det alltså mycket om tydlighet, tajming och att man behåller lugnet och gör likadant hela tiden. Allt för att ge hunden en chans att få lyckas göra momentet tyst och få den att förstå att det var just tyst som var det allra allra viktigaste. Belöna nu inte alltför livligt för då är det liksom förstört, iallafall just i det läget.

Jag gör hellre så med min livliga dam att jag lär in sakerna lungt och fint och ofta i undertempo för att få henne att förstå alla små signaler samt för att kunna göra det tyst. Hela tiden fokus på just det tysta.

När hunden blir säkrare på att göra momentet helt tyst så kan man givetvis även belöna med boll och kamp och jakt or what ever som hunden ääälskar.
Och då kommer farten och tempot tillbaks. Jag lovar:)

10 september - Signe BIR på Sofiero

Tidig morgon, avgång 5:45 från Kivik. Vill vara i god tid så man hinner köa och sen borsta igenom hundarna på plats innan långhåren börjar.

Meta är även på plats och skall visa mina båda flickor. Skönt med handler. Rutan är lättvisad medan Signe är lite lurig och inte fullt lika lätt...

Väl framme hittar vi en bra plats att stå på.
Domare för dagen är Sonny Ström.

Dagen börjar riktigt bra då Jenny Jonsson med sin Enzo får ck och blir sedan bästa hane och tar sitt första cert!






Sen var det dags för Rutan. Hon är faktiskt en riktig snygging:)))
Och hon kommer att bli ännu bättre när hon växt i sig lite till.
6 anmälda i hennes klass - unghundsklassen.
Och hon vinner och får CK. Hennes första!

Meta visar henne så fint:)

Sen var det dags för Signe och i öppen klass var det 7 anmälda.
Även här det bästa resultatet med klassvinst och ett CK.




Dags för tikkonkurrensen och då måste ju jag in i ringen med Rutan.

 
Rutan tycker det är lite märkligt med mamma bakom sig.
Men vi lyckas visa våra damer finfint...



Rutan slutar på 3:e plats av totalt 4 tikar med CK.

Men Signe slutar på topp och kniper sitt första CERT!!!



Plötsligt inser jag att det nu blir BIR och BIM.
Har aldrig varit i den situationen med någon av mina hundar, men någon gång skall ju vara den första. Skönt att Meta tar hand om det hela:)

Jenny med Enzo och Meta med Signe intar ringen och Signe drar igen det längsta strået:)

BIR blir Signe och Enzo blir BIM.



TACK Meta för dagens uppvisning och handling av mina flickor!