Till lunch svängde vi in på kennel Fancymores gård och direkt såg vi att Signe stod i trädgården och väntade. Tog några sekunder innan hon fattade vilka vi var, Ellen och jag. Sen började ylet och pratet...
Vi tog ut henne direkt och gick på en promenad så att det inte blev så extremt överladdat. 2 månader hemifrån - Signe hade mycket att berätta. Det är skillnad efter så lång tid för hon blir liksom inte klar så snabbt. Lugnade ner sig lite men plötsligt så körde hon igång igen:)
Här en bild på Signe och Ellen efter 2 minuters promenad.
Imorgon kör vi tidigt åter till Stockholm för att sova över hos syster med kusiner. Söndag kväll är vi åter i Skåneland. Då skall hundarna återförenas. Rutan kommer att bli fullkomligt överlycklig men jag är osäker på hur Signe kommer att reagera... vi får nog börja med en promenad där med.
Måndag blir det ultraljud - spännande. Sen får vi se om jag får bråttom fixa valplåda eller inte.
Då var vi iväg igen en vecka efter Rutans tävlingsdebut.
Förra lördagen blev det 1:a pris i lydnadsklass I.
Idag blev det uppflytt i appell spår på Åhus BK.
Rutan är rätt orutinerad men finner sig i det mesta:)
Hon hade svårt att fästa i spåret och fick backa och ta om 2 ggr samt att hon var ut och kollade annat ett par gånger. Men så fick hon vittring på första pinnen och sen var det full rulle. Jag tror helt enkelt att hon inte fick klart för sig vad hon skulle spåra förrän hon hittade pinnen. Vi fick betyg 8,5 vilket var rättvist.
Vi hade start nr 6 av 8 spår och sen var det 2 i söket.
Direkt tillbaks till klubben för budföring och platsliggning.
Har inte tränat budföring mer än 1 gång med okänd mottagare och hon vände när hon sprungit ca 75 % av sträckan. Jaja, inte det viktigaste momentet...
Sen var det platsliggning och jag var helt lugn när vi gick in och det var även Rutan. Lugnt och fint och alla hundar var rätt lugna, inget stök och bök.
Hon la sig snyggt och vi gick iväg. Rutan låg lugnt men tyckte det var lite ovant. Fast plats har vi faktiskt tränat mycket och ofta. Har stått väldigt nära henne väldigt länge. Inte förrän ganska nyligen som jag har gått iväg längre.
MEN, så började hunden bredvid henne att krypa så sakta mot sin förare. Ojoj, vad Rutan blev överraskad... Hon blev störd men lå kvar men lite orolig. När det var 20 sekunder kvar var hon uppe ett par cm med armbågarna men ångrade sig och la sig ner igen. Puh! Tiden är ute var skönt och höra:) betyg 8,5 pga oro.
Sen liten väntan och så var det dags för lydnaden. Hon var lugn men jag fokuserade på att få en bra kontakt med henne innan vi gick in.
Bestämde mig för att hjälpa henne så mycket som det skulle behövas för att tävlingen skulle bli en angenäm erfarenhet. Och det gjorde jag så tävlingen blev verkligen en bra erfarenhet och vi hade bra kontakt där inne med lite smågnäll ibland och något startskall här och där. Men det kändes rätt bra och vi fick tillräckligt höga betyg för att bli uppflyttade:))) Vilket flyt.
Vid 5-tiden gick jag och Ellen en lång och härlig skogspromenad i en nyutslagen bokskog. Härlig avslutning på dagen!
Så var det dags för Rutans debut i lydnad. Vi passade på när det var tävling på hemmaplan. En kvällstävling med alla fyra klasser igång samtidigt. Men det var bra planerat och planen är gigantisk så det var inte speciellt stökigt.
Fick startnummer 3 vilket medförde platsliggning i första gruppen och sen var det inte lönt att gå till bilen utan hon fick bli ute.
Nyheten för i år är att det numer är 7 meter mellan hundarna och att man bara går ut 10 meter på platsliggningen. Med andra ord mycket lättare och därför lämpligt för unga orutinerade hundar. Rutan låg så fint och lugnt som hon faktiskt brukar göra. Men man vet aldrig när det blir på allvar. Men båda grupperna var lugna och inga hundar var uppe och stökade runt. Det var däremot en hund i III:an...
Sen var det vår tur och det gick ganska bra. Man kan inte vara annat än nöjd när man får ett 1:a pris och speciellt i debuten:))))
Inte helt på topp dock utan vi kan bättre. Läggandet under gång är hennes paradmoment, men hon fick syn på något en bit bort precis innan jag skulle kommendera så det var bara till att ta ett dubbelkommando. Även dk i ställandet men det var planerat.
Tack Bettan för fotograferingen!!
Ja, hon började för några dagar sedan, äntligen.
Hon blir parad innan utgången av april månad men får stanna kvar hos Meta ett par veckor till innan jag får möjlighet att hämta hem henne. Det är trots allt 100 mil emellan...
Det positiva är att hon är kvar över SCK:s rasspecial den 6 maj så Meta kommer att ställa henne. Hann anmäla och betala in. Lite tur iallafall.
Och Rutan hon har spårat så det står härliga till. Lite mängdträning är vad hon behöver. Har inte spårat lika mycket med henne som med de andra båda damerna. Men tränat betydligt mer lydnad. Nu kommer några träningstävlingar och förhoppningsvis en debut i lydnadsklass I.
Spåret ja, hon kan hon, men hon vill gärna dra iväg allt hon kan. Har ju spårat mycket öppet med henne som jag brukar göra. Har alltid trott att det är bäst. Men skogen är bättre för ett yrväder som Rutan. Då måste hon hålla sig i spåret och ha koll på alla svängar och vinklar. När hon kommer in i lite snår blir hon helt i gasen och då gäller det att ha snurrat linan runt handen annars kan jag inte hålla henne. Har dock börjat lära henne "vänta" och det fungerar - ibland... Håller även på och laborerar med hur jag skall belöna och sen släppa på henne i spåret igen. Godis är ju väldigt uppskattat och hon behöver varva ner lite mellan varven. Gör faktiskt som med Alice. Sitter på huk och matar lite och vänder henne lite diskret med godis i handen och låter henne ta spåret igen. Då blir det balanserat och lugnt och inte full 90 åt fel håll:)))
Men bäst är att Signe snart kommer hem!!!!
Att man kan sakna en hund så mycket...
Går kurs på Sjöbo med Rutan på tisdagskvällar. Tävlingslydnad med Anci och Leif. Faktiskt en jättebra kurs. Väldigt givande och superduktiga instruktörer.
Nu sist skulle vi som extra trick lära hunden att ha en godis på nosen. Har aldrig provat det förut. Låter ju inte så svårt, men ha, det är det för Rutan iallafall...
Hon är ju en matglad typ och att ha maten på nosen var det dummaste hon varit med om. Jag måste börja med att kunna ha vänster hand under nosen som stöd för att sen när det fungerar kunna lägga en godis på nosen med höger hand. Det är så långt vi har kommit nu nästan en vecka senare.
Tydligen är det en bra övning att ha att ta till för att träna sitt i grupp. Det kan vara svårt att få hundarna att hålla fokus och att hålla upp huvudet så länge som de 2 minuter de skall sitta. Och det stämmer. Sitt i grupp är konstigt tycker de flesta hundar. Man har ju tjatat in platsliggningen till den milda grad att när de suttit sådär 30 sekunder så börjar de undra om de inte glömt något...
Signe är fortfarande uppe hos Meta och har inte börjat löpa än. Hon har aldrig varit sen förut men, men någon gång skall väl vara den första. Hon trivs iallafall jättebra hos Meta men vi saknar henne här hemma. Lite tomt är det allt.
Skulle debuterat med Rutan i lydnadsklass I idag på en månadstävling på Sjöbo bk men det snöade i morse och jag är fortfarande hostig. Så det blev inget av det. Nåja, det kommer fler tillfällen. Men snart börjar de riktiga tävlingarna. Målet för i år med Rutan är i första hand att bli startklar i appellen till Collie-SM på himmalplan. I bästa fall har ju Signe valpar då och Alice är lite för gammal så Rutan är den enda tävlingshunden för närvarande, precis 2 år fyllda. Lydnaden känns OK men vi måste spåra lite mer. Hon är alldeles på tok för ivrig och på i spåret. Men hon har inte heller spårat så mycket. Så jag vet vad vi får öva nu i vår...spår, spår och åter spår:)))
Har tagit lite bilder med mitt andra objektiv på kameran. Brukar inte använda den för kameran blir lite ohanterlig, men gud vad mycket lättare att få till lite hundbilder. Man behöver ju inte vara så nära.
Bilderna är från Vitemöllefältet där vi älskar att gå. Hundarna kan springa lösa utan fara för andra och det är långt till trafiken. Inga harar eller rådjur heller...
